Olika grupper olika stämningar

Vasa är den sista etappen på Gruppen i besittning-workshopturnén. Det är alltså dags att titta tillbaka på de sammanlagt åtta andra utbildningarna på sju andra orter före Vasa.

Alla deltagargrupper har haft en positiv inställning; de har delat med sig av sina erfarenheter, varit generösa, entusiastiska och engagerade. Ändå har stämingen varit en aning annorlunda vid varje tillfälle. Ibland har deltagarna blivit så berörda av presentationerna av verksamheter i projektet att dagen har börjat eller slutat med gråt.

Några gånger har någon vågat erkänna att ordet workshop kändes lite skrämmande i förväg: måste man uppträda inför gruppen, får man tacka nej om någonting känns obehagligt (ja, det får man). På några orter har alla varit bekanta från förr, ibland har deltagarna kommit från olika håll och lärt känna varandra bättre under dagen.

Jutta har tagit gruppen i besittning genom att använda små övningar i början av varje dag: vilken färg talar till dig idag eller vilken bild tycker du bäst beskriver hur det är att handleda grupper. Det handlar om att skapa gemenskap i gruppen och att leda tankarna till dagens ämne. Samma frågor är också viktiga när det gäller bibliotekets kunder: hur skapar man en trygg stämning i gruppen, hur får man deltagarna att lita på varandara och dig som handledare.

Read Full Post »

Vilken typ av kommunicerare är jag – och varför?

Den första svenskspråkiga Gruppen i besittning-workshopen har kommit i gång i Åbo med funderingar kring den egna bilden som kommunicerare. Vad är det för evenemang, feedback och kommentarer från lärare, släkt och kompisar i min egen livshistoria som har påverkat mitt sätt att prata inför andra människor, som kanske har gjort att mitt självförtroende som handledare har ökat – eller som har fått mig att tystna i vissa situationer? 

Självbilden förändras också med tiden. Några deltagare hade kanske varit blyga som barn och blivit pratsammare i vuxenålder medan andra hade lungnat ner sig något under åren. Positiv feedback har betydelse: får man bekräftelse, litar man på sig själv mera vilket ofta syns som en öppen och utåtriktad hållning.

Gruppen kom bl.a. fram till att språket är ytterst viktigt: när man pratar ett annat språk (i det här fallet: en finskspråkig som pratar svenska eller en svenskspråkig som använder finska), är man ofta mer självmedveten och osäker. Det som kan underlätta situationen är om åhörarna vet om det: mitt modersmål är xx vilket gör att mina ordval kanske inte är de mest naturliga och det kan hända att jag gör fel (precis som undertecknad här Inom parentes kan man konstatera att erfarenhet av språkligt utanförskap – kanske – gör en mer lyhörd och känslig i kommunikationssituationer.

Det hjälper om man kommer ihåg att det inte är fråga om prestation eller framträdande: det är kommunikationen och interaktionen mellan föreläsaren och publiken, handledaren och gruppen som är det viktiga.

Read Full Post »